Stigma skulder

Jag undrar varför obestånd blivit så stigmatiserat. Det finns antagligen bra förklaringar och det finns definitivt bättre människor än jag att reda ut den biten, men jag tänker att det måste finnas olika faktorer som hjälper stigmat få fäste och utveckla sig? Exempelvis terminologin som både allmänhet och myndighet hålls med.

"Göra rätt för sig" och "ta lån" bl.a. Vad ÄR detta göra rätt för sig? Vad ÄR god betalningsmoral? Om du svälter, om du prioriterar att betala vinstivriga och kalkylerande företag inom skuldindustrin, dvs de som spekulerar i skulder, före din och dina barns mat har du god betalningsmoral då? Eller är du bara korkad? Om du inte prioriterar dina barns behov av mat före skuldindustrins begär att vinstmaximera riskerar du kontakt med någon socialförvaltningstjänsteman som vill utreda varför. Betyder det att socialförvaltningen har dålig betalningsmoral? Att soc vill att du inte ska "göra rätt för dig"?

Om du "tar" ett lån, vad händer då? Vi hör titt som tätt om människor som "tar lån", många gånger är det någon som förskingrat med intentionen att betala tillbaka "lånet", men begreppet att "ta lån" används långt ifrån enbart för att beskriva förskingring.

Så hur blev det då så förödande att hamna på obestånd i Sverige? Ja säg det den som vet...Jag hör historier om människor som efter låång tids arbetslöshet äntligen får en provanställning. Lyckan och lättnaden är enorm, hoppet har väckts. Så blir förtvivlan ännu större när provanställningen inte leder till fast anställning för att kronofogden, helt enligt sitt uppdrag, kontaktat arbetsgivaren för utmätning under provanställningen. Pang! Krasch! så dog det hoppet. Liksom möjligheten att få en fast inkomst. Företagare som hamnat i myndighetsfokus och fått tampas med orimliga regler tills det inte går längre. Människor som tvingats ligga kvar på sjukhus för läkarna kan inte skriva hem patienten för det finns inga pengar till livsnödvändiga mediciner. Men obestånd fortsätter att vara stigmatiserande, man pekar finger och säger att "MAN SKA GÖRA RÄTT FÖR SIG! MINSANN!"

Det tittas ibland surt på min ganska hårda inställning till tjänstemännen. Det är förklaringsmodeller som "jag gör bara och endast mitt jobb", det är "hur skulle det vara om vi inte hade regler och moral?" eller "vi upprätthåller trots allt en betalningsmoral" o.s.v. o.s.v. o.s.v.

Men jag håller nog envist fast vid uppfattningen att vid "otrevliga arbetsuppgifter" så delar man upp arbetet på olika processer. Någon står för beslutet, en annan för utförandet, en tredje för något annat o.s.v. På det sättet blir det ingen som kan hållas ansvarig och helheten blir större än summan av delarna. Och varje delmoment är viktigt för att upprätthålla systemet med obestånd. Även tjänstemannautförandet. Och har man valt att arbeta på verkställigheten KFM så har man också öppnat sin egen dörr för möjligheten att man måste ställa någon hemlös för att säkerställa att SMS-låneföretaget ska tjäna pengar. Man ska helt enkelt utan att blinka göra det som behövs för att backa upp t.ex SMS-låneföretagen i sin iver att tjäna pengar. Kan man göra det så får man också leva med att bl.a. jag tycker man inte gjort det mest nobla valet av karriär. Men man tar uppgiften med exekutiv auktion, mer eller mindre olustigt, som en del av jobbet. "Hey woman, det är inte jag som dikterat reglerna!!"

...och så fortsätter det snurra. Varje del, varje kugge är nödvändig för att obeståndsproblemet ska kunna fortsätta växa. Beslutsfattarna, justitiedepartementet, tjänstemännen på verkställigheten o.s.v. alla är oumbärliga för bl.a. SMS-låneföretaget som lutar sig mot dessa i sin verksamhet. Om inte verkställigheten verkställer kollapsar Sverige. Men i kreditsamhällets förlovade land, USA finns ingen myndighet med motsvarande Kronofogdens uppgifter. Kreditsamhället frodas i USA. Undrar hur det kommer sig? Hepp!

Sedan läser jag att Riksbanken blåser faran över för bankerna. Betyder det, Herrar och Fruar Riksgälder, att vi nu kan se fram emot att ni slutar motarbeta Jan Ertsborns förslag till förändringar inom skuldsaneringsinstitutet? Kanske tom stödjer förslaget? Nu när bankerna är räddade kan vi tänka oss att ägna lite energi till de arbetslösa familjer som är ekonomiskt kollapsade, som är desperata och som också behöver "bli räddade"?

//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna! Gå till Hemsidan för att se vilka de är.

Läs även andra bloggares åsikter om stigma, skulder, utanförskap, kronofogden utmätning, moral, göra rätt för sig