Missmod.

Jag känner mig uppgiven idag. Misströstan. Det är inte ofta jag känner så, men idag är en sån dag. Jag tycker att det är så enkelt att förstå strukturerna bakom obestånd. Så enkelt. Så enkelt att åtgärda så mycket. Så lite begåvning som behövs.

Jag copyar in delar av ett tidigare blogginlägg. Idag blir jag bara nedstämd om jag ska börja leta efter hur jag ser på obestånd. Gammalt mjöl är ändå mjöl. Eller nåt.

Ämnet "skuld - skuldbeläggande - skuldkänslor" är som att öppna en dubbeldörr till begreppet "göra rätt för sig". Jag står inte ut när alla ska tjata om "göra rätt för sig". Hur i hela friden definierar du det filosofiska begreppet? "Göra rätt för sig" dryper av ångest och svett. Vem vill inte ha gjort RÄTT för sig? Men ordet "rätt" betyder en miljon saker. Det är väl endast grundläggande matematik som kan stoltsera med en definitiv betydelse av "rätt"?

Jag möter ofta ett enormt skuldbeläggande av "självet". Man förbannar sig själv. Man reviderar historien om och om igen i huvudet och försöker fundera ut vid vilken tidpunkt och vid vilket vägskäl man gjorde fel val. Man skulle gjort annorlunda.. Kunde man gjort annorlunda? För nog har man själv "bäddat den säng man nu ligger i"? Men det är LÅNGT IFRÅN alla som själva bäddat den halmbädd han/hon ligger i.

Jag orkar inte gå igenom alla ingångar till skulder som finns och berätta. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att den kategoriska svart/vita uppfattningen så många håller fast i inte stämmer. Och vill ni inte tro mig så får det vara så. Jag orkar inte rabbla det igen.

Om gäldenären utmålas som den som gjort fel och "inte gjort rätt för sig" så finns det en aktör som verkar vara gjord av teflon. Borgenären. Teflonborgenären är alltid förfördelad och förtjänar i alla lägen statens stöd. Hur växte den uppfattningen fram? Borgenärer säger upp krediter till de som behöver. Borgenärer lånar ut och lånar ut fel. Gör bedömningar som är åt pipsvängen. Betalar ut bonusar, löneökningar, mer bonusar, fler bonusar och så tilläggsbonusar. Man trasslar och schabblar bort MILJARDER. Och det gör man gång efter annan. Gång efter annan. Men konsekvenser? Neeejdå... Hur skulle det bli med kreditmarknaden då? KAOS!

När det kommer till obestånd blir det än mer suddigt i skärpa. All skuld och allt ansvar rinner av den store starke borgenären och lägger sig som tjära och fjädrar på den i makt och resurser svagare gäldenären. Och det här blir så "sticky och itchy" att gäldenären bryts ner. Igår hade P1 "studio ett" ett inslag om just skulder. Länk till inslaget som kommer efter 8.22 min.

Att staten hålls med odefinierade värderingar är en anings obegripligt för mig. Staten behöver sätta sig ner och i skarpt läge fundera på hur man ska förhålla sig till obestånd. Ska man så kategoriskt som idag dra alla över en kam och utsätta offer för straff? Att straffa offer är inget man förknippar med Sverige. Men säg ordet skulder och många blir iskalla och tycker att har man blivit skuldsatt så har man lagt ribban själv. Skuldbeläggandet slår till. Skamkänsla för den utsatte. Vinstiver och girighet för borgenären... Kronofogdens verkställighet gör inte så mycket annat än "fullgör sitt uppdrag". "Opartiskt" gudbevars.

Och i processen sitter människor som förtvivlar och förtvinar. Jag hittade ett blogginlägg på nätet. En ung kvinna har skrivit det. Jag tycker det är så otroligt ofattbart att svenska statliga tjänstemän ska utsätta medborgarna för den behandlingen. Till vilken nytta undrar jag? Finns det inget annat att göra än så här? Inga alternativ för staten att hantera problemet? Texten är oredigerad. En ung kvinnas egna förtvivlade ord.

"Kronofogden
Pappa berättade att den 3 December kommer kronofogden hit och ska göra en utmätning och ja har vi otur tar dom vårt hus.. lagom innan jul roligt va? Fan om dom ens nämner utmätning av hus då kommer min islka att ploppa upp och explodera och ja då kommer jag skälla ut dom,slå dom på käften sen be dom fara åt helvete och visa dom till dörren!

Räcker det inte med att dom redan utmäter mamma o pappas löner, Räcker det inte med att vi lever lååångt under existens minimum, Varför, Mamma o Pappa har nu gett upp hoppet helt och tappat all lust till allt kul
Räcker det inte med att mamma är allvarligt sjuk eller? Nej ni vill bara komma och inkräkta på en familj som knappt äger nått och ta det sista man har.

JÄVLA FITTOR ÄR NI ALLT!"

Det är människor det handlar om. Livsöden. Juridiken är utanpåverk. Människor. Liv. Värdighet. Vi måste ta hand om varandra bättre. Det handlar om att växa, inte kuvas. Det handlar om att utvecklas, inte förtvina. Det handlar om att tillåta, inte stoppa. Uppmuntra och hjälpa varandra, inte hindra eller hejda. Ska det verkligen vara så svårt?
Skriv under namnlistan.Du hittar hur du gör här. Du kan också skicka mail till mig ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Fanns inte med Van the Man, tyvärr. Men ändå, det är väl hit man får ställa hoppet... Hoppas på "smör ovanför när du dör."

Fler i samma ämne

Resurspank
Dwight
Urbancat
Systembloggen
Inspirera
Johnny Rocker
PoorLoser
NollKoll
Obestånd
Superskuldsatt

NoCash

//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se
Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.
Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och Twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, Nu är det NOG, Nu får det vara NOG, Val 2010, utanförskap