Yoghurt

skickade mig ett mail och ville att jag skulle lägga ut på bloggen. Här är hans/hennes tankar.
Länk till Intrum Justitias årsredovisning.
>Avskrivna Fodringar kan omsättas

Askrivna fodringar är fodringar som kreditgivaren helt eller delvis har recerverat kostnader för eftersom deras nominella värde inte kan återfås i sin helhet. Det kan exempelvis gälla kundfodringar och lån med eller utan säkerhet, mellan företag och privatpersoner eller mellan olika företag.

Gäldenären är fortfarande skyldig att betala men kostnaden för att få betalt bedöms som så hög att fodringsägaren skrivit av hela eller delar av fordran. Den har dock fortfarande ett ekonomiskt värde och kan avyttras till en tredje part som fortsätter försöken att få betalt. Priset på avskrivna fodringar beroer på typ av fordran. Intrum Justitsia förvärvar portföljer innim sin nisch till ett snittpris under 10 procentav fodringens nominella värde.”

”Kreditinstitut, privata och offentliga företag och myndigheter hör till säljarna”

”Till största delen består de portföljer Intrum Justitia förvärvar av banklån och kreditkortsskulder utan säkerhet som lämnats till privatpersoner. Där efter kommer fordringar med ursprung i telekom, postorder och infrastruktur samt fordringar från exempelvis kommunala företag.”

Varför är detta intressant? Jo Intrum Justitia är en stor aktör inom inkassobranschen inte bara i Sverige utan även i Europa. De är verksamma i över 20 länder. Det pris de betalar för avskrivna fodringar bör vara mycket när vad som är brukligt inom branschen.

Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över vilket stort värde fattiga, skuldsatta och överskuldsatta människor representerar i bokföring hos företag som köper avskrivna fodringar. Möjligheten att mäta ut pengar från en ensam mamma i Skåne som har ett halvtidsjobb, en pensionerad skogsarbetare i Dalarna som är rädd att bli av med sin stuga eller en utsliten städerska som lever på sjukbidrag och vänder på varenda slant i Stockholmsförorten förvandlas till inkomstmöjligheter för bolagen som ”förädlar” avskrivna fodringar. Genom att krydda de inköptas fordringarna med uppläggningsavgifter, aviseringsavgifter, bokföringsavgifter, dröjsmålsränta m.m. lyckas de inte sällan fixa till det så att gäldenären aldrig får en chans att amortera kapitalskulden utan blir kvar som ”stamkund” hos bolagen.

Är det rätt att avskrivna skulder skall få vara en handelsvara hur som helst? Skall et företag som köper och betalar 500 kr för en avskriven fordran få kräva dröjsmålsränta beräknat på 5000 kr, som är 4500 kr mer än de betalt för skulden? Skall en skuld kunna leva hur länge som helst och vara en kvarnsten runt halsen på människor som halkar allt längre in i hopplöshetens gråkalla dimma?

Samtidigt som bolagen gör vinster på att driva in avskrivna fordringar förlorar samhället över 30 milliarder på överskuldsattas livssituation om man bara ser till kostnader för sjukdom och produktionsbortfall. Det finns lika många överskuldsatta i Sverige som det finns innevånare i Göteborgs, Sveriges näst största stad. Den press denna grupp av människor lever under och den smärta, ångest och utanförskap de känner är så stor att den är svår att beskriva med ord. Till detta kommer alla de barn som får en sämre och fattigare start i livet än sina jämnåriga kamrater, beroende på att de lever i en familj som är överskuldsatt.

Samhället och skattebetalarna har genom åren vid olika tillfällen fått rädda och städa upp efter banker och finansfirmor som kört i diket efter olika vidlyftigheter. Det är dags för banker och finansbolagen att betala tillbaka till förmån för de små människorna i samhället som också haft oturen att vingla ner i diket.

Det finns flera olika saker som banker och finansfirmorna kan ställa uppmed frivilligt eller med hjälp av lagstiftning. Pengar till en fristående fond för saneringslån, begränsad rätt att ta ut avgifter och räntor på avskrivna fodringar, begränsad rätt att ta ränta på ränta, begränsad rätt att ta ut ränta på avgifter, att kapital betalas av före ränta och avgifter, en absolut preskriptionstid för förfallna skulder, begränsade möjligheter att driva in lån som inte beviljats efter en korrekt kreditkontroll, en reglerad gräns för högsta tillåtna effektiv ränta, för att nämna några saker. Men som alltid är det osäkert om viljan, modet och kraften finns hos dem som skall och måste ta besluten för att något skall hända. Kan männen och kvinnorna i räknenissarnas skara känna empati och förståelse för överskuldsatta? Har våra Riksdagspolitiker förmågan att ta till sig att en överskuldsatt kan straffas under längre tid än en morddömd enbart för att ekonomin gått i kras av en eller annan orsak. Ibland kan undra om våra politiker riktigt förstår skillnaden på att vara mätt och utmätt.

Yoghurt