Belgien - och skulder förstås

En annan god vän till mig, egenföretagare, har under några dagar härjat runt på en industri i Mellansverige med en man från Belgien. Under 3 dagar har dom hjälpts åt att fixa någon maskin av något slag.

Och det är klart man börjar prata med varandra när man kamperar ihop i 3 dagar. Så ock min goda vän och hans nya "kompis" från Belgien.

I Belgien har man 5 års arbetslöshetsstöd. Hepp.
I Belgien, om man inte kan betala för huset, så hämtar långivaren nycklarna och tar tillbaka panten, dvs huset. Ingen pant i eget namn. Hepp. Hepp.
I Belgien, om man har lån på bilen som man inte kan betala, så hämtar långivaren bilen. Hepp. Hepp. Hepp.
o.s.v.

Det vill säga ungefär som resten av Europa. I Sverige hålls vi med "dubbel pantförskrivning" eller vad nu den korrekta termen är. Dvs om du lånar till huset, så har långivaren två "panter". Först huset naturligtvis. Men har nu lånebeviljaren lånat dig mer pengar för huset än huset är värt så går man till pant nr 2, dvs ditt namn. Det betyder att man intecknat allt du äger och allt du kommer tjäna fram tills dess att skulden som är större än "primärpanten" (fastigheten) är betalt. Ränta och allt. Att banken sedan beviljat lån tre mil ovanför skorstenen är varken långivaren eller verkställighetens problem. Det är ditt problem, och ditt enbart.

Det här gäller även för tvättmaskiner, diskmaskiner, bilar, tv-apparater, datorer... ja du fattar. I andra länder hämtar säljaren, säkerligen surt, tillbaka apparaten. Den är säljarens tills dess full betalning skett. I Sverige ids man inte hämta den begagnade tvättmaskinen, den får du behålla, istället går man till Kronofogden, som utmäter ex. din lön in i evigheten om så behövs... Borgenären tycker det är roligare att få pengar än en begagnad diskmaskin. Sverige, till skillnad från typ alla andra länder, tycker också att det ska vara så. Dubbel pantförskrivning. Hepp. Hepp.

Rent praktiskt betyder det ungefär som följande (räkneexemplet är Superskuldsatts men jag har modifierat hårt i löptexten)
"Om jag beviljas ett huslån idag, får jag en ränta på runt 2%. Om jag blir arbetslös, sjuk eller av någon annan anledning inte KAN betala så gäller följande: Borgenären har full rätt att gå till Verkställigheten och begära utmätning. Då säljer verkställigheten fastigheten på exekutiv auktion. Till vilket pris som helst. Ofta under marknadspris. Den del av lånet fastighetsförsäljningen inte täcker har borgenären rätt att få fortsatt utmätning på genom låneansökarens övriga tillgångar och framtida inkomster. Borgenären fullt laglig rätt att ta ut exvis 30 % i ränta. Vi kan välja en 8,5%-ig ränta. Borgenären får själv besluta om den statliga borgenärslakejen Verkställigheten ska mäta ut Kapital eller ränta. Vad tror ni de väljer? Räntan först. Har jag en skuld för utmätning hos Verkställigheten på en miljon, så blir årsäntan 85 000 kronor. Som statliga tjänstemän ska driva in före kapitalskulden. Det blir 7083 kronor per månad. Om jag tjänar 13 000 efter skatt, per månad, har en hyra på 4000, och får behålla 4000, efter utmätning, får fogden mäta ut 5000 kronor, det betyder att skulden ÖKAR med 2 083 kronor per månad. I räkneexemplet har en person tvingats via en enväldig (enfaldig?) statlig myndighet att betala skuldindustrin 60 000 kr, TROTS DET har skulden ökat med nästan 25 000 kronor. Så skapar man en evighetsgäldenär á lá Sverige. Alla vill göra rätt för sig... Ja, visst, men hur."

Eller vi kan ta 300 000 med 27 % ränta. Det blir 81 000/år i räntekostnad. En årlig ökning av skulden med 21 000 kr... Trots inbetalning på 60 000 kr... Seen it many times. MÅNGA GÅNGER. Är det fortfarande någon som tycker att gäldenären är ett tvivelaktigt stycke och finansmarknaden snälla, välmenande lamm? Är det någon som fortfarande undrar varför kreditbeviljarna försöker få ut så många krediter som möjligt i Sverige? "Svensken är överbelånad"! Läser vi i rubrik efter rubrik. Nähä... Undras just VARFÖR?

Så går vi över till en liten jämförelse mellan andra Europeiska länder och Sverige. Sveriges Verkställighet driver in vad som helst åt vem som helst. No questions asked. Åker du som skuldsatt Svensk till Norge eller Danmark, eller England, eller varför inte Belgien? Så får privata borgenärer sitta med lång näsa. Där springer inte statliga tjänstemän omkring och utfärdar ekonomiska sanktioner mot sina medborgare hursomhelst. En skuld till staten ställer man upp på. En skuld till en privat fordringsägare eller ett inkassobolag avvisar man.

Det land med en verkställighet som mest liknar Sveriges är Finland. Så låt oss då titta på Finland.

I Finland har man en definition av överskuldsatt, "om du har mer skulder än tillgångar är du överskuldsatt". Detta tillsammans med "om du har större utgifter än inkomster är du på obestånd", blir en ganska enkel och klart avgränsad definition.
I Sverige är samma definition....? Eeeh. Hm. Referenspunkt Lyxfällan?

I Finland beviljas så många människor skuldsanering att borgenärerna gärna gör "privata" överenskommelser. Borgenärerna vet att personer som blivit arbetslösa, sjuka, gått i konkurs... och inte KAN betala har en stor chans att beviljas skuldsanering och sätter sig gärna ner med gäldenären och tittar på vad som kan göras. Man kommer överens och Finland har således många "privata skuldsaneringar". Får personen igen arbete så gör man en ny överenskommelse igen baserad på de nya inkomsterna.
I Sverige...? Well... Eeeh... Hmm... Ja, ehh... DRYGT 4 000 skuldsaneringar. 1,2 miljoner förelägganden... 100 000-tals "evighetsgäldenärer". När en svensk ringer och vill diskutera sin nya arbetslösa eller sjuka sits med en borgenär, blir svaret ofta ett kort och gott "NIX. PIX. Betala eller vi går till den statliga Borgenärshjälpen Verkställigheten och begär utmätning till din död!" Allt med vetskapen att sannolikheten att just du ska beviljas skuldsanering är skrattretande.

I Finland har man sk. sociala lån. Olika instanser som beviljar fattiga människor fördelaktiga lån för det mest grundläggande behoven.
I Sverige... Ehhh. Ehhh. "Your´re on your own".

I Finland - absolut preskription. Där säger man om utmätning pågått i ett ärende under 15 år så är sannolikheten stor att borgenären fått så mycket att borgenären inte kan få mer. Det här gör naturligtvis OCKSÅ att när det funnits utmätning med i bilden i 8 år så vet borgenären att nu är det bara 7 år kvar, sen tar det stopp! Och sätter sig gärna ner och resonerar med gäldenären om hur man kan komma överens.
I Sverige har man... Eeeh... Hmm... Eeeh... Evighetsgäldenärer! Och borgenärer som kräver in ränta före kapitalet. Det tycker jag är en ganska tydlig bild av varför jag säger att Verkställigheten är lakejer åt skuldindustrin. Skulder har genom den otroligt omoderna utsökningsbalken och Verkställigheten lagt grunden till en industri. Som handlar i skulder. Eller när vi nu ska kalla en spade för en spade, spekulerar i skulder medelst statliga tjänstemän på Verkställigheten.

Så kan man hålla på ett tag. Fördel alla andra länder i hela världen. Sverige... Kostnad på 30 - 50 miljarder per år som skattebetalarna subventionerar skuldindustin med.

Den 23:e mars är det utlovat ett NYTT försök med att komma tillrätta med det här. I 16 år har Judep försökt hitta ett sätt att få fler skuldsaneringar beviljade utan att få så många fler skuldsaneringar beviljade. Den 23:e mars ska Beatrice Ask presentera sitt förslag till åtgärder inom skuldsaneringsinstitutet. Lite mer om det spektaklet hittar du här.




//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se
Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.
Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och TwinglyKnuff

Läs även andra bloggares åsikter om Fattiga Riddare, Partiet Fattiga Riddare, Lyxfällan, skulder, obestånd, utanförskap, fattigdom, Verkställighet, Kronofogden, Skuldsanering,